En av mina vänner jobbar med ett projekt som fick mig att tänkta tillbaka lite. Jag minns när jag var liten och jag alltid hade små namnlappar i mina kläder. Ett tag trodde jag att det för min skull för att jag skulle komma ihåg vad jag hette i efternamn men senare förstod jag att det var min mamma som ville märka upp mina kläder så att de inte kom bort. Av allt slarv och ovarsamhet som finns på dagis och förskolor så är det under att inte mina kläder kom bort. Jag tror min mamma har mycket att tacka dessa namnlappar för.
När jag får egna barn så ska jag också att märka barnkläderna. Det är här min väns projekt kommer in. Han jobbar på en sida som specialiserar sig på märkning av barnkläder. Webbsidan säljer över ett dussin olika sätt att märka upp saker på. Min mamma använde enkla strykmärken men nu för tiden finns det tydligen allt från stämplar till kardborrband.
I was traveling through Asia by myself and I just arrived in Kuta, Bali, Indonesia. It was my first stop by myself since I left Australia. I had no accommodation pre-booked or no clue where to go. The only thing I had was a Lonely Planet book with tourist attractions and restaurants that I got from a friend in Australia. On the map over Kuta it was a cross that my friend probably had made. I asked a cabdriver to take me to the cross and I was hoping for the best. The cab dropped me of on a completely different location and he was all gone when I realized that. I started to walk to the main street of Kuta with my two bags on the warmest day of the week. I walked for a half an hour without finding an accommodation. Then a tourist came up to me saying ”Hi, you look lost man. Where are you going?”. I sure was lost. I explained my situation and he took me to hist hostel that was just around the corner.
When I had checked in my room and left the bags I started to explore Kuta. After a while I stopped by at a tourist information and was about to book a quad bike tour. Then this guy who showed me the hostel came up next to me and was apparently also interested in my tour. I thought that this was a nice guy but I don’t wanna spend more time with him. I guess it was my Swedish integrity that says ”Don’t spend time with strangers” that making an impact on my mind. This guy totally took over the conversation with the tourist information and he started to bargain. I was pretty impressed by his bargain skills. He turned to me and asked: ”Do you really wanna do it for this price”. I wanted to be on the bargain train and said: ”Of course not” and we left together.
This guy introduced himself as Sid Chidiac. We talked as we walked to the next tourist information and because I was impressed by Sid and he seamed interesting I let my guard down and I started to like him. We went down the street and talked to a handful of tourist informations had Sid pulled different stories and every time. When we walked by a fruit stand he bought me some fruit. When I pealed the fruit it looked like a garlic but it tasted more like an apple. I have found out later that it is called a snake fruit. Sid and I ended up spending the day together and the day after we took a cab out to the rice field to do our quad bike tour.
Sid was not afraid to stop the cab to get out and take a picture, or to buy some Indonesian fruit from a lady on the street. I was amazed how strait forward he was and without being rude at all. He told me that he has been traveling a lot and I came to the conclusion that this is how you have to be in this part of Asia.
We spent the next following days together as well. I really enjoyed his crazy stories from his earlier experiences and I admire him for his generosity. I remember that we was at the big market in Denpasar. We got to the food stand and we bought ourselves something small to eat. A little Balinese boy, approx 8 years old came up to us and begged for money. I gave him the rest of my food and he ate like he hadn’t eaten all day. When Sid finished his food he went to a stand and bought a chicken. When the lady in the stand gave Sid the chicken he immediately gave it to the boy. Everybody around started to speak loudly with a happy voice.
On the fourth day of our new friendship we had to say god bye. He was going to Kuala Lumpur and I was of to Gili Trawangan the next day. We made a promise to meet each other again and he invited me to stay in his place in New York if I took that route on my way back to Sweden.
Ännu en gång är jag med och hjälper andra sökmotoroptimerare att ranka högre i Google. Jag gör det genom att skriva ett par rader om deras projekt och ger dem en länk. Lättare än så är det inte. Denna vecka ska jag fokusera på projekt som man handla. Eftersom shopping online blir allt vanligare så är alla projekt onlinebutiker.
Först ut är Jonathan med sin webplats om skateskor. Han skriver att skateskor är tänkt att endast användas av skateare då det hjälper de att åka. Jag har inte testat skateboard men jag kan inte förstå hur dessa breda och låga skor skulle vara till en större fördel jämfört men andra sneakers. Oavsett om du har skateskor eller sneakers så kan du i alla fall hoppa studsmatta. TomZ säger att det både är roligt och ger träning. Jag skulle bli illamående om jag hoppade studsmatta mer än 15 minuter. På TomZ webbplats kan man i alla fall hitta bra information om studsmattor.
B0rjara väljer en annan taktik. Han satsar på att ge ut gratis visitkort. Jag är dock fundersam på hur pass ”gratis” det är. Det är säkert fraktkostnader och tryck som ska på. Men men jag tror det är billigt jämfört med konkurrenterna. Sist ut är Benkemyre som jobbar med något som jag vet är mycket populärt utomlands men som inte slagit lika hårt här i Sverige. Han säljer matkassar på nätet. Man ska tydligen gå in på en webbplats och säga vad man ska ha och hur ofta man vill ha det så kommer en hemleverans till dig med dina saker. Snabbt och smidigt.
Det väntas ju snart en ny iMac. Det har gått 50 dagar mer än snittet mellan modellerna. Jag är riktigt köpsugen så jag undrar såklart: När kommer en ny iMac? Efter att jag hade funderat ett tag på vad som skulle vara bättre i den nya iMacen i jämförelse med den som säljs nu så kom jag på en sak. Den nuvarande iMacen kör Sandy bridge. Det finns ingen anledning att släppa en ny mac med samma chip. Apple väntar ju såklart på att Intel ska släppa Ivy bridge. Release datumet för Ivy är i början på April. Apple kanske får testa chippet lite innan. Men jag tror ändå det dröjer till mitten eller slutet av Maj innan Apple kommer att släppa den nya iMacen.
Det är två månader kvar och jag räknar ner.
Idag tänkte jag logga in på expekt.com för att lägga ett spel på kul. Jag kommer inte ihåg mina inloggningsuppgifter för att det var över ett år sen jag loggade in där sist. Jag ville då såklart återställa lösenordet. Men för att göra det måste man känna till sitt användarnamn… Varför? Jag vet inte. De hänvisade mig till live-chatten. Där var jag tvungen att fylla i ett litet formulär med mitt användarnamn(!), språk och ämne. Efter jag sänt formuläret så får jag svaret ”Vi måste tyvärr meddela dig att chatten är stängd”.
Vad är det för användarvänlighet? Kan jag inte återställa mitt lösenord utan att kontakta support? Expekt.com är inte så populära som de antar när de tror att alla deras kunder kommer ihåg inloggningsuppgifterna. Jag är kund hos en handfull andra bettingsidor och hundratals andra online communityn. Det går inte att minnas alla inloggningsuppgifter. Det kan inte heller vara en fråga om säkerhet varför man ska ange användarnamn och email. Snälla webbmaster på expekt.com: Titta på vad andra gör och tänk om!
